Konstglas – hantverket
Glas
Sand är basen i de flesta typer av glas. Sanden blandas med soda (natriumkarbonat) eller pottaska som sänker smälttemperaturen och gör glasmassan mer rinnande. Sedan blandar man i andra tillsatsämnen som bestämmer glasets egenskaper och färg. Förr i tiden lade man till bly i mängen för att få kristall, idag är bly förbjudet på grund av hälsofaran som är förenad med det. Idag använder man istället zink eller barium för att åstadkomma tyngden och den relativa mjukheten som utmärker kristall. (Det är därför ingen slump att slipade skålar, glas och glaskonst historiskt är kristall denna typ av glas är den som lämpar sig bäst för att skära och slipa.)
Blandningen av råvaror kallas mäng. Till det moderna glasbruket kommer mängen ofta som färdiga pellets som smälts ned i keramiska deglar till glasmassa som sedan formas. På Kosta Boda och Orrefors finns skickliga hantverkare som tillverkar de keramiska deglar som behövs för att klara de extrema temperaturer som behövs för att smälta mängen till formbar glasmassa. Glas har ingen fast och precis smältpunkt utan blir gradvis mjukare och mer flytande ju varmare det blir.
Forma glaset
Det finns många olika sätt att forma glasmassan till färdiga produkter. Tekniken man väljer att jobba med avgör vilken temperatur man bearbetar glasmassan vid. När man blåser glas tar man glas ur degeln, man fångar an, så att det finns tillräckligt med glasmassa på pipan när man börjar blåsa glaset. När glaset blåses bildas en bubbla som formas med hjälp av den inblåsta luften och diverse redskap, t.ex. tidningspapper (se bilden till vänster) eller tänger. När man tillverkar ett vinglas dras glasmassa ut för att skapa benet. Därefter lägger man till mer glas för att tillverka foten. Överflödet klipps av innan man börjar forma foten.
Det finns även andra bearbetningsmetoder som gjutning eller centrifugering. Man kan också pressa glasmassan för att den ska bli till det glasföremål man vill ha.
Att man inte ska hälla kokande vatten i tunna glas för att de spricker är allmänt känt. Glaset spricker för att det inte klarar snabba temperaturförändringar. Det samma gäller när man låter glasmassan svalna under produktionen. Nedkylningsprocessen övervakas mycket noga för att det inte ska bli spänningar i glaset som orsakar sprickor. Ju större föremål, desto längre nedkylningstid.
Efterbehandling
När man väl kylt ned glaset finns en mängd saker man kan göra med det. Vissa föremål kommer att skäras och slipas och poleras medan andra etsas genom syrabehandling eller blästras. Man kan förstås även måla glaset. Målat glas bränns i en ugn för att färgen måste fixeras så att den inte försvinner när man gör rent glaset.
De färdiga föremålen
När föremålen är klara synas de för att konsumenten ska vara säker på att få ett glas av god kvalité. Bara de glas som är perfekta går vidare till reguljär försäljning. De föremål som bedöms som undermåliga kasseras. Det kasserade glaset som kallas för skärv smälts ned och återanvänds i tillverkningen. De glas som bara har små fel kan i många fall säljas ut i butiken som ligger i anslutning till bruket.