Myndighet
En myndighet är i Sverige varje offentligt organ som inte är en beslutande politisk församling. Myndigheterna utgör tillsammans med de beslutande församlingarna den offentligrättsliga statliga och kommunala organisationen.
De övergripande myndigheterna i Sverige är: regeringen, domstolarna och förvaltningsmyndigheterna.
Domstolar
De svenska domstolarna är de allmänna domstolarna (tingsrätter, hovrätter och Högsta domstolen), de allmänna förvaltningsdomstolarna (länsrätter, kammarrätter och Regeringsrätten) och de tre specialdomstolarna (Arbetsdomstolen, Marknadsdomstolen och Patentbesvärsrätten).
Förvaltningsmyndigheter
I Sverige omfattar begreppet förvaltningsmyndighet alla myndigheter, både statliga som kommunala, utom regeringen och domstolarna. Termen används bland annat i regeringsformen. Riksdagen, kommunfullmäktige och landstingsfullmäktige faller utanför begreppet eftersom dessa inte är myndigheter utan beslutande församlingar.
Till förvaltningsmyndigheterna hör riksdagens myndigheter och centrala myndigheter under regeringen som t.ex. Arbetsmarknadsstyrelsen och Skatteverket), regionala statliga myndigheter, t.ex. länsstyrelserna, lokala statliga myndigheter, t.ex. ambassader och konsulat och andra svenska utlandsmyndigheter samt kommunala och landstingskommunala nämnder, t.ex. kommunstyrelser och socialnämnder.
Det kan noteras att uppdelningen av statliga förvaltningsmyndigheter i centrala, regionala och lokala myndigheter har blivit mindre relevant genom de förändringar som skett i myndighetsstrukturen under 1990- och 2000-talet. Utvecklingen har gått från lokala och regionala myndigheter till en gemensam myndighet för hela landet. Exempel på detta är Skatteverket och Åklagarmyndigheten.
Bestämmelser om förvaltningsmyndigheternas verksamhet finns i förvaltningslagen.
Myndighetsutövning
En myndighet har i många fall inrättats för att utföra en eller flera uppgifter som det uteslutande ankommer på staten eller kommunen
att sköta. Dessa uppgifter inbegriper ofta myndighetsutövning, det vill säga åtgärder som ytterst är uttryck för det offentligas maktbefogenheter i förhållande till de enskilda. Besluten kan gälla rättigheter, skyldigheter, förmåner eller annat jämförbart och följaktligen vara både gynnande som förpliktande för den enskilde.