Bankerna och riskerna på Sveriges bostadsmarknad
För 100 år sedan var bankmarknaden lokal. Kamrern på Uddevalla Sparbank kunde gå upp i kyrktornet och se alla husen som var belånade i hans bank. Han visste allt om sina låntagare och vem som det var lämpligt att låna ut pengar till. Han mötte dessutom de som sparade pengar i banken dagligen och kände ett stort ansvar för dessa pengar för utan dem skulle banken få plocka ned skylten direkt. I detta samhället var kreditriskerna låga och alla betalade tillbaka sina lån.
De finansiella marknaden utvecklas därefter fort. Detta möjliggjordes av att kommunikationsteknologierna också utvecklades fort. Det började en globalisering av finansmarknaden. Helt plötsligt blev det lättare att låna pengar i länder med stort sparande överskott och sedan distribuera dessa pengar i länder med kapitalbehov. Bankerna blev helt plötsligt mindre beroende av de lokala spararna. Man började tappa kontakten med de ursprungliga värderingarna.
Idag är Svenska banker helt oberoende av Svenska sparare. De pengar som hushållen lånar till sina bostäder är idag utländska pengar som svenska banker lånat upp på den globala obligationsmarkanden. Det är lättare att låna 500 miljarder SEK där än att ha relationer till miljoner svenska sparare och det är också så man finansierar de svenska bostadslånen. Idag står svenska småsparare bara för en bråkdel av svenska bankers utlåning.
Detta är dock ett problem för det möjliggör en kreditexpansion utan dess motstycke i världshistorien. Banker är ofta betraktade som pålitliga gäldenärer. Kombinerar man detta med tillväxtkrav från bankernas ägare så har man grunden till de senaste 15 åren av massiv kreditexpansion och en förklaring till att fastighetspriser stigit mycket under denna perioden.
Det är med dessa glasögon vi skall se EU:s Baselkrav på Europeiska banker. Man vill helt enkelt avkräva bankerna en större egen kapitalbas för att på så sätt försvåra snabb kreditexpansion. Det gör att man lättare kan kontrollera finansiella bubblor som den vi såg brisera under 2008.
Troligen är dessa Baselkrav bra för marknaden även om marknadsliberaler gärna vill hävda annorlunda. Banker är inte som andra företag, de är vitala för våra ekonomier, precis som elföretag. Att på olika sätt reglera dessa är en nödvändighet efterom ägarnas tillväxtkrav annars kan möjliggöra snabba kreditexpansioner och man börjar bygga upp bubblor. Idag är den svenska bostadsmarknaden precis där. Bankerna har lätt att låna ut och i svenska storstäder är det bostadsbrist. Det borgar för stigande priser och ännu mer lån. Krav som gör att bankerna inte kan låna ut lika mycket dämpar denna effekten och låter den dra ut över tiden länge. Vilket troligen är hälsosamt för den svenska ekonomin på lång sikt, även om vi på kort sikt inte får lika hög tillväxt.