Växthuseffekten
Växthuseffekt eller drivhuseffekt kallas fenomenet när långvågig strålning hindras från att lämna en planets atmosfär på grund av s.k. växthusgaser. I jordens fall bidrar detta till att hålla planetens temperatur på en lämplig nivå för livet som det ser ut idag. Fenomenet växthuseffekt beskrevs först i ett arbete av den franske vetenskapsmannen Joseph Fourier år 1824.
Dessa gasers växthuseffekt beror på att de släpper igenom ljuset från solen, som värmer upp mark och vatten. Värmen kan sedan inte stråla ut i rymden igen som infraröd strålning eftersom växthusgaserna delvis absorberar den. Effekten blir att jordens temperatur stiger till dess att en ny jämviktstemperatur uppnås. Om det inte skulle finnas någon växthuseffekt på jorden så skulle medeltemperaturen sjunka med ungefär 30 grader, topparna och dalarna skulle dock bli betydligt kraftigare.
Vattenångan står för den absolut största delen av växthuseffekten. Genom en hävstångseffekt ökar halten vattenånga då andra växthusgaser ökar. Hävstångseffekten beror på att halten vattenånga i luften är temperaturberoende.
De gaser som bidrar till växthuseffekten kallas växthusgaser. I listan nedan nämns de viktigaste växthusgaserna:
- Freoner
- Koldioxid (förbränning, vulkaner, nedbrytning av biologiskt material)
- Kväveoxid
- Metan (Avföring och urin från djur (inkl. människor) samt oförbränd naturgas)
- Vattenånga
- Ozon